Vissa dagar...

... är jag bara så förbannad.

Förbannad över hur hjälplös man kan vara ibland. 

Det spelar ingen roll hur Jag gör, när det inte är Jag som har problem. 

Jag inser gång på gång hur otroligt skör min älskade familj är, och nu verkar det som det är på väg neråt igen. Det har ju varit nästan lite lugnt nu i några år, så kan man ju inte ha det. 

Och samtidigt som jag är otroligt stolt över hur vi i familjen är öppna om allt, så får man samtidigt aldrig nämna nånting, då man inte vill förvärra någonting. 

Gaaaaaaah, när jag kommer hem till Lund igen så ska jag ta upp bodycombaten igen, slå luften lite så jag får ut lite aggressioner:) 

Annars har jag mest roat med med att vara magsjuk i helgen, inte så jättespännande. 

Men fått pluggat lite, idag blir det till att lära magen vad mat är för nånting, och plugga lite försiktigt. 

Älskar verkligen mitt exjobb, och hur jag känner att jag presterar nånting. Sen att jag typ blivit erbjuden drömjobbet trots att jag inte är klar, och att det går superb att plugga till min tenta, ja det är ju inte helt fel det heller. Det enda som är fel på drömjobbet är ju läget, men vi får se, antingen hittar jag mitt drömjobb i skåne med och annars vet jag ju givetvis vart jag kan ta vägen. Helt underbart. Än så länge funkar min lilla tidsplan, och om bara min älskade familj kunnat ta sig i kragen o fortsatt kämpa för framförallt sin egen skull, men annars får vår, så hade livet varit superb!

Riktigt jobbigt att vara hemifrån dock. framförallt (!!!) när man är hemma och är sjuk! Men på onsdag får jag gå till jobbet igen, och Miaaa kommer hem från sin semester, så efter det kommer tiden gå hur fort som helst, hoppas jag. =)

Hoppigt inlägg men det är just det jag är just nu!